Livet och döden

Min semester blev inte som jag tänkt mig. Min bror, Per-Arne dog 3:e aug. Jag saknar honom så mycket, tänker varje dag på honom. Vi talade ju om allt och alla, vi hade en väldigt nära kontakt.
Han var så nöjd med att vi hade planterat färdigt i skogen, alla granplantorna var nere i jorden. Han sa det många gånger - trodde inte att det skulle gått så bra som det gjorde.

Han var glad över att jag skulle bli mormor (givetvis glad över att Malin skulle bli mamma) Han såg fram emot januari månad, när släkten skulle bli större.
Han var också glad över att alla barnen hade träffat bra partners - Micke och Sandra hade han ju träffat. Johanna hade vi bara pratat om. Sista bilden på Arne är tagen när han skall titta på ett kort på Johanna.

Åke saknar sin allra bästa vän, dom gjorde ju så mycket tillsammans varje dag. Livet blir aldrig detsamma mer igen.
Varje gång Freddy går förbi huset tror han att Arne ska komma ut och ge honom en köttbulle.
Vi saknar honom så fruktansvärt mycket.

Begravning hade vi 18 aug - när vi åkte till kyrkan var det risk för regn. När vi var färdiga i kyrkan och stod vid graven sken solen så varmt o fint, både fågel o fjäril cirklade runt oss.

Det fanns fina blommor från grannar och vänner - till och med en hälsning till Ingvar.

När dagen är svår o livet känns grått o kallt

är det inte lätt att se en mening med allt

Men - vi tar en dag i sänder

Vi vet inte vad som händer

Allt sker så väldigt fort

Det finns mycket mer man borde gjort

Men Per-Arne. min bror så kär

om du bara visste hur saknad du är.

Berit